Frankrike och Napoleon

Revolution
Många av de soldater som återvände hem från kriget i Amerika delade den amerikanska revolutionens värderingar. Och medan kungafamiljen roade sig med dans och spelaftnar i Versailles och priset på bröd steg i Paris började de nya idéerna om jämlikhet att spridas på allvar. Även om man varken eftersträvade jämlikhet mellan män och kvinnor eller ekonomisk jämlikhet så var tankarna om att alla skulle ges samma chanser och om maktfördelning radikala nog. När Ludvig XVI såg sig tvungen att sammankalla ständerna för första gången sedan 1614 tog också händelserna en dramatisk vändning. Nationalförsamlingen antog en ny deklaration 1789: ”Människan föds och förblir jämlik till sina rättigheter.”

Ett antal dramatiska år följde, fyllda av både framsynta reformer, politiska intriger och terror. Det bestämdes att bagerierna endast skulle vara tillåtna att baka billigt ”jämlikhetsbröd” gjort på flera olika sädesslag, och bakelser och vitt bröd förbjöds. Samtidigt fördes kungaparet till giljotinen. Det har beräknats att cirka 40 000 personer avrättades eller dog i fängelse.

De absoluta monarkerna i andra länder såg utvecklingen i Frankrike med stigande fasa, och hotade med krig. Som svar utropade revolutionärerna ”folkets krig mot kungarna”. År 1793 var Frankrike i krig med Österrike, Preussen, Storbritannien, Nederländerna och Spanien. Efter några år av inledande motgångar på slagfältet vände situationen, inte minst tack vare att den allmänna värnplikten som innebar att Frankrike kunde ställa en miljon man under vapen.

En löjtnant gör karriär
Krigets och kaosets Frankrike gav goda möjligheter till avancemang och en person som förmådde utnyttja situationen var Napoleon Bonaparte (1769–1821). Han började sin militära bana 1785 som löjtnant i det franska artilleriet och steg snabbt i graderna. Stora segrar i Italien gjorde honom ryktbar – tursamt nog blev hans betydligt mindre lyckade insatser i Egypten inte så kända. År 1799 utnämndes Napoleon till förste konsul – Frankrikes mäktigaste man.

Från kungarike till kejsardöme
De krig som inletts av revolutionärerna fortsatte under Napoleon som från 1804 kunde titulera sig kejsare. Den pråliga kröningen var ett tydligt bevis för att många av revolutionens ideal gått i graven. Napoleon var en enastående organisatör och ägde en i sammanhanget välbehövlig förmåga att ena grupper som tidigare varit i konflikt med varandra. Ekonomiska och administrativa reformer gav finansiell stadga och inre enighet. Äganderätten och alla mäns lika värde inför lagen slogs fast men de rättigheter kvinnor lyckats tillskansa sig under revolutionen gick förlorade. Någon fri press eller åsiktsfrihet var det inte tal om: 1811 fanns endast fyra tidningar kvar i Paris och de bestod av Napoleons egen propaganda.

En anpasslig polisminister
Det var inte bara Napoleon som använde revolutionen som en språngbräda för den egna karriären. Joseph Fouché hade varit en av revolutionens ivrigaste förespråkare, men tvekade inte att slå ned folkliga uppror med järnhand. Fouché utvecklade också den hemliga polisen som höll tusentals människor under bevakning. Personer som misstänktes ha subversiva åsikter sattes i husarrest, fängelse, eller spärrades in på dårhus. Den gamle revolutionären tvekade inte heller att gå i kunglig tjänst efter Napoleons fall – som polisminister hos Ludvig XVIII.

Napoleon som fältherre
Napoleon Bonaparte anses av många vara historiens störste fältherre. Han hade en enorm arbetsförmåga, ett blygsamt sömnbehov och ett rejält ego. Han envisades med att själv fatta alla beslut, diktera alla order och planera alla trupprörelser på egen hand. Napoleon drev sig själv hårt, men han delade knappast soldaternas umbäranden. Det kejserliga fälthushållet bestod av 800 personer.

Slaget vid Trafalgar befäste en gång för alla Storbritanniens ställning som överlägsen sjömakt, men i övrigt gick kriget Frankrikes väg. Vid Austerlitz, Jena och Auerstädt vann Napoleon stora segrar.


Referens
Armémuseums katalog om utställningen ”Sveriges sista stora krig”. Ansvarig utgivare Staffan Forsell.