Svenska ord i finskan

Visste du att...

...det vimlar av svenska ord i finskan. Vadå? Man känner ju inte igen någonting i finskan. Bara en massa rr, kk och pp. Makkara och pippuri.
- Men det är enklare än du tror att hitta svenskan i finskan!

Alla lånar ord av varandra, det är det roliga med språk. Så varför skulle finskan vara annorlunda? Under tidernas gång har finskan lånat ord, allt från gammal germanska, från de ryska och baltiska språkområdena, och så naturligtvis från svenskan, som vi nu ska lära oss att känna igen.

I vissa språk vill inte tungan vända sig som i en del andra.
1) Finskan vill för det första ha en vokal i slutet av substantiv, för uttalets skull och för att klara av de femton olika kasusformer som varje ord ska kunna böjas i.
2) I början av ordet igen, så inträffar tungvrickning om det ligger fler än en konsonant där.
3) För det tredje är det så att ljuden b, d och g inte hör riktigt naturligt hemma i finskan, annat än i vissa böjningsformer, så de ersätts gärna med p, t och k.
Men nej! Det finska ordet för hjärta är ju sydän, och där går det alldeles utmärkt att uttala bokstaven d! Så det här med ljuden i finskan är en sanning med viss modifikation, men här ska vi nu syssla med lånord från svenskan, och då inträffar saker framför allt i början och i slutet av orden.

Om vi nu tar det svenska ordet STRAND och tillämpar de tre ovanstående egenskaperna på det, så blir det finska ordet RANTA plötsligt alldeles begripligt! Man har skalat bort de extra konsonanterna i början, bytt ut d mot t och lagt till ett a på slutet. På samma sätt kan man längs gator, i butiker och på kaféer enkelt dechiffrera finska ord som PANKKI, POSTI, APTEEKKI, KAHVI, KUPPI, SOKERI, TUPAKKA, PAPERI, PENKKI. Träna själv på nästa Finlandsbesök!

Ett kapitel helt för sig när det gäller svenska ord i finskan är den traditionella Helsingforsslangen. Motsvarigheten i Stockholm heter Ekensnack. Men Stockholm har inte som Helsingfors hört till flera språksfärer – först svenskan under 600 år, sedan ryskan under storfurstendömets tid efter 1809, och nu senast tiden som ett självständigt Finland. Allt detta som Märkesåret har lärt oss!
Den karaktäristiska Helsingforsslangen har plockat upp ord och uttryck från alla tre språken, och där sitter de än i dag i en salig röra av finska, svenska och ryska! Märk väl – man översätter inte. Ett ord som har tagit sig in i slangen används oavsett om man talar finska eller svenska. Själva begreppet ”Stadin slangi” är ju solklart och behöver inte översättas för en svenskspråkig – för man säger ungefär så också på svenska.

Det finns en förening som håller Helsingforsslangen levande. På hemsidan www.stadinslangi.fi hittar man det första man ser ett tiotal rent svenska ord: stadi, slangi, tsiigaa (kika, titta), duunaa (fixa, dona), skrivaa, hima (hem), hitata (hitta), nyyat (nya), lande (landet), suulis (solen) m fl.
På hemsidan hittar man också tips på slangböcker med svenska som basspråk.
Varje år på Helsingforsdagen den 12 juni utses en ”stadi-friidu” och en ”stadi-kunde” (tjej och kille) i Esplanadparken, som kan sägas motsvara Kungsträdgården i Stockholm. En bra dag att besöka Helsingfors och lyssna på den flerspråkiga stadsslangen med många svenska ord!

Orden spelar en huvudroll också i två musikvideor, ”Finska är kool”, som Markoolio har varit med och producerat inför en temadag den 9 november i Sveriges skolor om Sveriges och Finlands gemensamma historia. När man tittar och lyssnar på dem känner man igen en del, men lär sig också nya ord som inte alls liknar svenskan. Ett återkommande sådant ord är makkara (korv) som redan förekom i början av denna text som ett typiskt finskt ord, och det kan faktiskt vara bra att lära sig, för finsk korv är god, och finländarna älskar korv! Jakten på recept på finsk korvsoppa, makkarakeitto, och många fler ord på www.fokusfinland.se, och en tredje video är på väg.

Men det sägs också i videon att finskan är ett av de mest puristiska språken och att antalet internationella lånord är få. Kan ju hända att det stämmer om man jämför många språk, men lånorden är i alla fall tillräckligt många för att öppna nya fönster av förståelse! I synnerhet i de västfinska dialekterna kring Åbo och Björneborg finns ett stort svenskt inflytande. Detta konstateras redan i Nordisk Familjebok, ”Uggleupplagan” från år 1908. Och som en sentida komplettering har en ordlista, ”Lejon - Leijona. På spaning efter gemensamma ord” (info (a) anttilator.se) som har kommit ut nu under Märkesåret samlat runt 1500 ord som är likadana eller snarlika i svenskan och finskan. Det var inte så lite det!

Karin Lindfors
Frilansjournalist